Lavar och mossor vittnar om höga naturvärden i Sinarp
- Dunmossan är en art med högt signalvärde, den klarar inte uttorkning, kräver hög luftfuktighet och förekommer främst i sumpskogsmiljöer. Att den förekommer här i området indikerar kontinuitet i de hydrologiska förhållandena, konstaterar naturvärdesinventeraren Lars Salomon.
Ungefär hälften av de sex hektar som Insamlingsstiftelsen Framtidens Natur & Kulturarv ämnar skydda på fastigheten Sinarp 3:2 i Sinarpsdalen utgörs av en fuktig alsumpskog, längs med den ringlande Örebäcken. En sekelgammal näringsfattig bokbacke klättrar uppför de resterande tre hektaren, med inslag av hassel, körsbär, sälg och vildapel. När Lars Salomon besöker området tillsammans med representanter från stiftelsen en fin januarimorgon hittar han flera viktiga signalarter. Bland lavar och mossor – som är hans främsta expertisområde – påträffas förutom dunmossan även den rödlistade vedlavklubban. Denna art (som ibland klassas som svamp) lever i symbios med grönalger och trivs bäst på blöta, rötade lågor av lövträd och i synnerhet, som är fallet i Sinarpsområdet, på boklågor.
Lars Salomon har genom sitt arbete på miljökonsultföretaget Ekologigruppen, och på sin fritid, besökt ett oräkneligt antal naturområden för att studera artstocken. Enligt Lars är det många komponenter som måste finnas på plats för att signalarter och rödlistade arter ska börja dyka upp i en skoglig miljö.
– De flesta av de här sällsynta skogslevande arterna växer bara på gamla träd. Några arter kräver en viss typ av barkkemi som exempelvis riktigt gamla bokträd får. Och en del vedlevande arter måste ha grov död ved, och ved i olika nedbrytningsstadier, förklarar Lars Salomon. Vissa insektsarter går bara på ved som har förrötats av en del vedsvampar. Så det är flera successionsstadier det handlar om för att bygga upp de här strukturerna. Kalhugger man med 70-80 års mellanrum så kommer aldrig de här arterna, det krävs en ”riktig” skog, fortsätter han.
Vid besöket i Sinarpsområdet gjordes också en inventering av kärlväxter, som i Skåne ofta är fullt möjligt även under vintern, förutsatt att det är snöfritt. I alsumpskogen hittades bland annat signalarterna bäckbräsma och gullpudra. Lars Salomon betonar att just alsumpskogen är framlyft av skogsstyrelsen som nyckelbiotop, med hög biologisk mångfald. Om skogen på fastigheten får fortsätta att åldras, och ej avverkas, kommer allt fler sällsynta arter sannolikt kunna få fäste.
– Många träd är runt hundra år gamla, om ytterligare femtio år får vi till exempel in betydligt fler krävande lavar, menar Lars Salomon. Men för att nå dit är det ju kontinuitet som är nyckeln, med ett formellt skydd av någon form. Vi måste försäkra oss att dessa typer av värdekärnor finns kvar lång tid framöver, poängterar han.
Foto 2, 3: Lars Salomon