Med vår stiftelse vill vi mobilisera resurser för att skydda och återskapa värden av stor betydelse för naturens mångfald av djur, växter och naturtyper. Vi arbetar även med att bibehålla en del spår av äldre tiders kultur i jord- och skogsbrukslandskapet.
Hur förvaltar vi marken?
Från naturplan till verkliga resultat
Vetenskap och beprövad erfarenhet är en känd devis och en bra utgångspunkt när man ska jobba lösningsorienterat. Men det räcker inte! Det krävs också kreativitet för att designa de processer och metoder som ska värna biodiversitet, kolinlagring, kulturarv och våtmarker.
Den statliga naturvården har en lång och gedigen erfarenhetsbank. Detta speglas inte minst via de skötselplaner som exempelvis alltid finns angjorda till naturreservat, nationalparker och Natura2000-områden. Genom att studera dessa skötselplaner ges en god inblick i de processer och de metoder som tillämpas och har tillämpats under mycket lång tid. Det finns också naturvårdsbiologisk forskning som inkluderar olika typer av skötsel (skog, våtmarker, gräsmarker) och där utvärdering sker med hjälp av uppföljningsdata under lång tid. Vår organisation håller sig regelbundet uppdaterad kring de slutsatser som denna typ av empiriska forskning kommer fram till. Flera ledamöter av våra styrelser (både stiftelsen och föreningen som bildat stiftelsen) har betydande erfarenhet av forskning eller beprövad erfarenhet av praktisk naturvård. Det ger oss god kunskapsorientering och relevant rådgivning. Vi tvekar inte att anlita expertis om vi kommer in på särskilt krävande specialiserade områden. Det kan gälla exempelvis gälla svår artbestämning och avancerad projektering.
Stiftelsens arbete med att skydda och restaurera naturvärden kan grovt delas in i sex steg, varav de tre sista rör förvaltningen (se sammanfattning här):
Identifiera områden med höga eller potentiellt höga naturvärden som därtill går att förvärva och/eller teckna markavtal för.
Mobilisera tillräckligt med resurser för att kunna köpa marken alternativt hyra densamma.
Genomföra affär och/eller teckna avtal om mark (erhålla rätt att bestämma över marken).
Författa en skötselplan (vi kallar det för NATURPLAN) baserat på fördjupad inventering av biotoper, arter och restaureringspotential. Kulturarv, hydrologi och naturlig lagring av kol inkluderas.
Genomförande av naturplan med åtgärder.
Uppföljning av mål och åtgärder.
Författa en naturplan
Kunskapsunderlag
Inför att stiftelsen ska försöka förvärva mark eller teckna markavtal genomförs alltid flera besök i det aktuella området. Innan besöket studerar vi öppna källor som kan ge en bild av befintliga naturvärden (fauna, flora, biotoper, substrat m.m). Exempel på kunskapsplattformar är länsstyrelsernas Grön Infrastruktur, SLUs Artportalen och Riksantikvarieämbetets Fornsök. Skogsstyrelsen har s k laserdata som gör det möjligt att preliminärt beräkna volymen skogskubikmeter. I praktiken finns det ofta ett stort antal inventeringar, planer och databaser att gå igenom. En viktig aspekt är att klarlägga om det föreligger något exploateringshot som markägaren ej kan råda över.
När det kommer till biodiversitet försöker vi snabbt som möjligt relatera naturvärden till den klassning som tillämpas inom ramen för SIS standard 199000:2014, Naturvärdesinventering (reviderad standard i bruk under 2023). Grovt sett kan man dela in mark och vattenmiljöer i följande naturtyper: skog och buskmark, naturlig gräsmark, kalfjäll, berg & sten, naturligt bar jord, myr/våtmarker, sjö, småvatten, vattendrag samt marina ekosystem (atlantiskt respektive östersjön). Här till kan tillfogas av människan påverkade naturtyper: på land, limniska och marina miljöer. Under varje naturtyp finns ett stort antal specifika biotoper (habitat) vilka har definierats av bl.a. EU (Natura2000) och ovan nämnda SIS standard.
Med hjälp av historisk kunskap och befintliga naturvärden i närområdet kan en bedömning också göras vad gäller restaureringspotential. Sak samma gäller preliminär uppskattning av mängden kol i skogen samt förekomst av fasta fornlämningar och kulturarvsmiljöer. När stiftelsens inflytande över marken säkerställts krävs det ett fördjupat kunskapsunderlag inom nämnda områden. Sådan fördjupad kunskapsinhämtning kan handla om att fastställa areell utbredning för olika biotoper och inventering av prioriterade artgrupper. Det kan också handla om kompletterande undersökning av fasta fornlämningar (status, ej ännu registrerade objekt) och andra historiska lämningar. Det kan också handla om mer exakt inhämtning av data avseende skogskubikmeter per ha. Syftet är dels att fastställa hur mycket kol som finns lagrat men också att, med ledning av ålder och trädsammansättning, räkna fram ytterligare nettobindning per år (prognos).
När det kommer till restaurering av förlorade eller degraderade natur- och kulturvärden är det viktigt att identifiera markhistoriken. Detta kan innefatta beskrivning av äldre tiders landskap, naturtyper och biotoper. Det kan handla om utgångna lokaler för rödlistade arter, äldre tiders lantbruk och mänsklig påverkan på hydrologi (utdikning, sjösänkning, vattenkraft mm).
Vad vill vi uppnå?
För att förstå syftet med Naturplanen behöver vi klargöra de grundläggande motiven till varför Insamlingsstiftelsen Framtidens Natur & Kulturarv bildades. Stiftelsens grundläggande målsättningar är att, genom förvärv och markavtal:
- Bibehålla och/eller restaurera goda förutsättningar för biologisk mångfald. Det gäller t.ex. naturliga skogar, icke gödslade gräsmarker och våtmarker.
- På kort och/eller lång sikt bibehålla och helst öka naturens kapacitet att behålla samt ytterligare binda kol i skog, mark och våtmark (klimat). Sådana åtgärder måste alltid harmoniera med våra högst ställda målsättningar för biologisk mångfald.
- Återskapa vattenmiljöer såsom våtmarker, myrar, småvatten, översilningsängar, sumpskog och vattendrag med naturligt lopp. Vattenmiljöernas centrala betydelse för ekosystemen, grundvattnet och naturlig vattenrening motiverar en särställning för vattenmiljöerna.
- Skydda och, i vissa fall, restaurera kulturarvsmiljöer i jord- och skogslandskap. Identifiering av kända och icke kända fornlämningar och därpå följande anpassning av skötselplaner.
Det varierar mellan olika naturtyper och biotoper huruvida fri utveckling, aktiv biotopvård och/eller offensiva restaureringsmetoder är bästa skötsel eller ej. Om vi ser att aktiva insatser kan och bör göras, väljer vi aktiva insatser. Detta förutsatt att resurser finns att tillgå. Många arter är på gränsen till att försvinna – lokalt, regionalt och nationellt osv. Det går exempelvis att påskynda omföringen från odlad/ensartad barrskog till en varierad naturskog med många trädarter, åldrar och biotoper. Det går att restaurera icke gödslade ängs- och betesmarker. Sådana gräsmarker missgynnas starkt av det moderna jordbruket på samma gång som ett mycket stort antal rödlistade arter trivs i just denna naturtyp.
Formulering av mål
Inledningsvis behövs ett långsiktigt visionärt slutmål, med målande beskrivning. Den tid som behövs för att uppnå visionen kan vara ungefärlig. Nästa nivå är konkreta målbilder på kort och medellång sikt. De målaspekter som är relevanta omfattar naturtyper, biotoper, arter, kulturarv, naturlig bindning av kol, vattenmiljöer/hydrologi samt tillgänglighet och övrig service som riktar till besökare. Den korta sikten kan handla om 5 år och den långa på 25-50 år. Målformuleringen ska helst innehålla både en kvantitativ och en kvalitativ komponent. Däremot ska målen inte avse själva åtgärderna, det vill säga hur målen ska uppnås (se vidare under Identifiering av åtgärder). Naturplanens mål behöver revideras minst vart 5e år.
Åtgärdsstrategi
Identifierade värden avseende biodiversitet, kol och kulturarv ligger till grund för författande av naturplanen. Hur marken ska skötas bedöms med utgångspunkt från forskning, beprövad erfarenhet, lokala förutsättningar och tillgången på resurser. Grovt sätt kan förvaltningsmetoderna delas in i fyra kategorier, som beskrivs här under: fri utveckling, vidmakthålla värden med aktiv skötsel, restaurera respektive nyskapa.
Fri utveckling
Detta kan vara lämpligt för äldre skogsbiotoper med höga naturvärden. Det kan också vara rätt för skogar som bedöms kunna utveckla höga naturvärden och där aktiva skogliga åtgärder inte nämnvärt kan påskynda framväxten av ökade naturvärden. Det finns fler naturtyper där detta är rätt skötsel och det handlar då ofta om stabila naturtyper med lång kontinuitet. I en del fall skulle aktiv naturvård påskynda restaurering av naturvärden, men resurser saknas. Då är fri utveckling sällan ett dåligt alternativ men tidsperspektiven blir längre.
Vidmakthålla värden som kräver aktiv skötsel
Det finns en hel del mycket artrika och vackra naturtyper och biotoper som utvecklats i samspel med människan, under flera tusen års tid. Det gäller särskilt ängs- och betesmarker men också en lång rad småbiotoper i jordbrukslandskapet, t ex odlingsrösen, stengärden och alléer.
Återskapa och restaurera
Naturtyper och biotoper med höga naturvärden (naturliga och av människan påverkade) har oftast helt tagits bort eller utarmats. Odlade och ensartade skogar, intensivt brukad jordbruksmark eller bebyggd mark kan återfå stora naturvärden genom fri utveckling. Emellertid finns det oftast möjlighet att återskapa naturvärden med högre hastighet om aktiva åtgärder sätts in. Om det handlar om av människan hävdade marker som ska återskapas (ängs/betesmarker) krävs röjning och återintroduktion av betesdjur. Även i de fall som omföring från odlad till mer naturlig skog är målsättningen, så kan detta påskyndas genom en lång rad praktiska naturvårdsåtgärder. Exempelvis kan en ensartad granskog delvis behöva avverkas för att släppa upp/gynna lövskog, skogsdiken läggas igen, mängden död ved ökas etc. I detta alternativ finns det kunskap om vilka naturvärden som tidigare funnits i området och det är ur denna kunskap som målbilden härleds. Landskapets historia är brokig och det finns val att göra.
Nyskapa värden
Ibland är det inte möjligt eller lämpligt att återskapa de naturvärden som en gång funnits på en specifik plats. Det kan också vara så att ganska lite är känt om markhistoriken, t ex rörande skogens kontinuitet. På samma gång kan det då finnas anledning att ta ut svängarna och tänka lite friare om vad som kan göras utifrån dagens situation – för att gynna den biologiska mångfalden! Det kan handla om nya vilda parker i urbana lägen, deltaliknande marina miljöer eller något dylikt. Exploaterade miljöer, t ex dagbrott, utgör en förändring och att återskapa vad som förevarit kan vara både kostsamt och ett sämre alternativ om vi ser till den biologiska mångfalden. Ett f.d. sandtag med våtmark och öppna sandytor kan vara ett eldorado för insekter och fåglar.
Meny av åtgärder
Utifrån de olika förvaltningsmetoderna finns sedan en stor uppsättning specifika åtgärder som kan bli aktuella för respektive område vi arbetar med. Denna ”meny” används som en checklista för att få fram vilka åtgärder som bör vara med i respektive naturplan. Även om hela åtgärdsmenyn är omfattande blir det i praktiken relativt få åtgärder som är relevanta för respektive naturområde. Med åtgärdsmenyn vill vi visa bredden och omfattningen av möjliga åtgärder, vilka kan och bör vidtas.
Fri utveckling
Bibehålla naturtyp/biotop (status quo så långt möjligt), ändra naturtyp/biotop (naturlig succession), tillåta brand, stormfällning, översvämning, ras och skred.
Plantering av träd & buskar
Etablera skog, solitära träd & dungar, trädridåer (lä/erosionsplanteringar) och alléer samt skärm för att motverka stormfällen. Samma sak med solitära alt. grupper av buskar. Stängsling för att motverka bete och för att motverka skador på vegetation/mark från vildsvin.
Befintlig skog, träd & buskar
Avverkning av odlad skog (vid omföring till naturskog), selektiv avverkning för justering av: åldersspridning, luckor, gläntor, täthet, skiktning. Selektiv avverkning för önskad artsammansättning (t.ex. gynna arter/löv). Friställa/frihugga prioriterade träd och markberedning runt befintliga unga prioriterade träd. Om det finns specifika motiv: borttagning av murgröna från äldre träd. Skapa/få önskat utseende på skogsbryn t.ex. ökad flikighet (genom avverkning/röjning). Frihuggning av enskilda träd (solexponering, gynna vidkroniga träd, minska konkurrens), frihuggning av yngre träd som ska ersätta äldre träd (s.k. amträd). Stängsling av skog/träd mot bete (klövvilt) för att gynna föryngring med löv. Hamling av vissa lövträd där syftet är kulturmiljövård och biologisk mångfald. Verkställa eventuella krav på åtgärder från Skogsstyrelsen som avser avverkning/bortforsling av vindfällen/träd med trädsjukdomar. Beskära träd i syfte att öka livslängd.
Död ved & veteranisering
Veteranisering (ringbarkning, håltagning, bryta av grenar mm). Faunadepå, (låga) alternativt stående (lokalt material eller införsel). Håltagning (fåglar, däggdjur, insekter mm) i död ved. Skapa högstubbar (stående träd kapas). Tillskapa rishögar, inklusive löv, bark, jord, stammar, grus och sten.
Brand & naturvårdsbränning
Planerad bränning av gräsmark, ljunghed, myr, myrholmar, skog, solitära träd och kalhygge (mångformighet, gynna löv, brandkrävande arter m.m.). Naturvårdsanpassad brandbekämpning. Tillmötesgå krav från myndighet att förebygga och/eller bekämpa brand.
Jord, sten, grus och sand
Bryta upp stubbar och rötter på fast mark (t ex återskapa naturbetesmark). Bryta upp/ta bort sly, rötter, rotfilt, gungfly mm i sjöar, dammar och våtmarker (åstadkomma öppet vatten). Ta bort vegetation/jord för blottad jord, sand, sten och berghäll. Bearbeta/ta bort tuvor på öppen gräsmark. Tillföra sten och grus m.m. för att åstadkomma odlingsrösen, åkerholmar, små öar, bottensubstrat och hårdbotten/håligheter (sjö/hav/rinnande vattendrag). Tillföra sand på fast mark för att etablera sanblottor, bibäddar och backsvalekolonier m.m. Tillföra jord och bygga vallar/jordhög. Vidmakthålla störning och biotoputveckla (t.ex. mindre våtmarker) i sand/grustag (dagbrott). Undvika restauration/igenläggning av sådana miljöer och på samma gång vidmakthålla störning. Åstadkomma/vidmakthålla störning vid rasbranter (t.ex. vid älvar, kust)
Naturliga gräsmarker (betesmark, slåttermark)
Vidmakthålla och/eller återintroducera naturbete, främst nöt och får, särskilt äldre husdjursraser. Överväga betande kreatur som förr tidigare förekom fritt strövande såsom visenter. Betesintensitet och datum för bete regleras utifrån vad som är optimalt för de naturvärden som ska värnas. Gödsel ska ej tillföras och så lite stödutfodring som möjligt (näringsutarmning av mark). Stopp/minskning av avmaskningsmedel. Djurens hälsa får emellertid ej äventyras varför ständiga avvägningar behöver ske. Naturvårdsrelevant stängsling, inklusive zonindelning. Säkerställa bete fram till vatten, blå bården. Placera ut/uppföra stallar när så krävs. Omföring från åker till icke gödslad betes/ängsmark respektive dito omföring från skog.
Markberedning kan ske i syfte att underlätta insådd (berika flora i gräsmarker). Insådd kan sker med fröblandningar (lokal/regional proveniens) eller genom att lämna hö på betes/ängsmark för att fröa av sig (1 vecka). Pluggplantor är också ett alternativ. Utöver frånvaro av gödsling och skörd av hö (ängsmark) kan näringsutarmning även ske genom att ta bort ytligt jordlager. Beroende på målbiotop kan solexponering (krontäckning) och fuktgradient påverkas (även mängden mossa). Betesfritt år kan gynna specifika arter och motverka eventuell överbetning. Slåtter/skörd av hö (även vass/myrslåtter) sker enligt plan som maximalt gynnar fröspridning men också näringsutarmning. Redskapen ska vara skärande eller klippande. Fagning (”göra fint”) av ängsmark kan genomföras på våren. Bränning av gräsmarker (tidig vår) bidrar till en rikare biologisk mångfald (örter, insekter) och tillika näringsutarmning (kväve avgår till luften). Betesputs/efterbete på ängsmark kan ske några veckor efter slåtter. När ängsbetesmark ska restaureras behövs ofta röjning/avverkning av träd/buskar (glesa ut, öppna gräsytor/mosse/myr). Det kan också behövas fräsning av markytan (tuvor) på befintlig gräsmark. Det kan även vara aktuellt att ta bort oönskad flora t.ex. för kreaturen mycket giftiga växter eller invasiva arter. Användningen av biocider bör inte ske, ej heller ska gödning tillföras utifrån (utöver kreaturens urin/spillning). Biodling ska ej tillåtas eftersom det kan konkurrera ut vilda bin.
Åkerbruk
Användning av biocider och konstgödning sker ej. Detta gäller även tillförsel av naturgödsel såvida det inte finns specifika motiv för detta, t.ex. att resursen behöver spridas eller odling av hotade äldre sorter kräver det. Stallgödsel ska hanteras på sätt som minskar läckage av närsalter, odlingsfria zoner/kantzoner (pollen/nektarresurs, minska näringsläckage, skalbaggsås, jord/sandhög m.m.) ska etableras liksom mångfaldsträda med insådd av pollen/nektarresurs, gröda som gynnar fåglar, vilt samt åkerogräs. Delar av skörd (spannmål, äldre sorter) lämnas obärgad för att gynna vilda fåglar. Överväg permanent vall som kan utvecklas till naturlig ängs/betesmark. Slå hö på tider som ej stör häckning, Skötsel av åkerrenar sker på sätt som gynnar floran (bete, slåtter, odlingfri zon, ta bort hö m). Solitära träd och dungar övervägs på åkermark liksom odlingsrösen och våtmarker.
Reglering av yt- och grundvatten m.m.
Enkla åtgärder som ökar fuktgradient och kan höja grundvatten är att lägga igen diken, öppna kulvertar och avveckling/begränsning av befintlig dränering. Mer genomgripande åtgärder är gräv/schaktning, dämning och reglering av sjö (djup/utbredning) samt reglering av in/utflöde. Periodvis uttorkning av våtmarker kan motverka etablering av fisk vilket i sin tur kan gynna rödlistade våtmarksberoende fåglar samt grod & kräldjur. När det kommer till rinnande vatten kan det handla om att ta bort vandringshinder (dämmen, kraftverk m.m.) och återskapa meandrande lopp. Svämängar och sumpskog kan återskapas genom igenläggning/ta bort dränering men också genom att rinnande vatten delvis leds om. Borttagande eller byte av vägtrummor kan innebära minskade hinder för vattenberoende fauna.
Biotopåtgärder ovan vattenytan - vid/nära ytvatten
Rensa vatten från vegetation, rötter och gungfly när målsättningen är öppen vattenspegel i våtmark, kärr och sjö. Säkra naturlig/önskad ekologisk funktion i strandnära skog. Undvika markskador i skog med påverkan på hydrologi/ vattenkvalitet. Anlägga strandbrink vid rinnande vattendrag m.m. (gynna kungsfiskare, backsvala och dyl.).
Åtgärder under vattenytan
Tekniska lösningar för att underlätta för vandrande fisk (vid dämmen som ej kan avvecklas). Andra fiskevårdande åtgärder kan vara motverka/förhindra igenslamning av bottnar för att gynna öring och etablera lekbottnar för fisk (grus, sten, stora block, sand, stockar m.m.). Att tillåta naturlig störning av vatten såsom trädfällen, ras etc. bidrar också till naturgivna förutsättningar som kan gynna biodiversitet. I främst marina miljöer kan det vara relevant att anlägga konstgjorda rev och hårda bottnar. Det kan gynna den marina faunan och ge möjligheter för fisk att undkomma storskaligt fiske. Konstruktion/reglering som gynnar bildning av grunda bottnar, deltan m.m. kan vara relevant och då främst i miljöer som redan är starkt påverkade av människan. Om legala möjligheter finns - stopp för eller begränsning av vattenbruk. Botten i sjöar och hav innehåller enorma mängder skrot, skräp och lösa föremål. Prioritera borttagande av plast och teknik som sprider föroreningar.
Reglering av specifika arter & populationer – fauna
Det kan finnas tillfällen då det är relevant med jakt. Det kan vara för att motverka icke önskad predation på utrotningshotade arter. Det kan också handla om att begränsa förekomst av klövvilt i syfte att gynna återintroduktion av löv/tall (återskapa biotoper). Det kan också handla om krav från myndighet: skyddsjakt på rovdjur samt bekämpande av invasiva arter som bedöms bidra till utrotning av rödlistade arter och negativ påverkan på skyddsvärda biotoper.
Bekämpande av invasiva arter kan även bli aktuellt, även utan krav från myndighet (kan även avse andra tillåtna metoder än jakt). Det kan exempelvis gälla mink, där syftet är att gynna rödlistade fågelarter. Jakt på rödlistade arter tillåts ej såvida inte myndighet kräver sådan jakt. Om jakt ska förekomma krävs att anlitad jägare har omfattande artkunskap och goda referenser. I de fall som markägaren har kvar rådigheten över jakten (vid markavtal) villkoras detta med att jakt på rödlistade arter ej ska ske. I övrigt sker dialog med markägaren i syfte att styra jakten i riktning som gynnar syftet med markavtalet samt för att undvika oavsiktlig jakt på grund av kunskapsbrist och försumlighet.
Stopp för fiske på rödlistade arter. Även i de fall som fiske är exkluderat från markavtal (förvärvad fastighet ingår i etablerat fiskevårdsområde) ska stiftelsen kräva att eventuell jakt på rödlistade arter upphör samt att fisket i övrigt ska vara hållbart. Fiske ingår inte i allemansrätten men det är tillåtet att fiska fritt med spö och vissa andra handredskap längs kusterna och i våra fem största sjöar: Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön. För fiske i andra vatten krävs fiskekort eller annat tillstånd. Fiske tillåts ej om stiftelsen kan bestämma detta. Undantag kan vara bekämpning av invasiva arter eller andra arter som tydligt motverkar ambitionen att rädda rödlistade arter.
I extrema fall kan det behövas offensiva metoder för att få bort invasiva arter från våtmarker, dammar och sjöar. Om detta skulle bli aktuellt sker det i samarbete med ansvariga myndigheter.
Olaglig jakt och fiske motverkas genom att överträdelser anmäls till ansvariga myndigheter. Artspecifika åtgärder i form av stödmatning i fält såsom åtel och kvarstående skörd kan förekomma.
Reglering av specifika arter & populationer – flora
Det kan finnas specifika behov av att missgynna specifika växtarter för att i sin tur gynna andra arter och/eller en hel biotop. Det kan handla om s k invasiva arter, framtvingade av myndigheter och/eller frivilliga. Den kan även vara naturligt förekommande växter som behöver minska för att vidmakthålla/utveckla en hotad population. Ytterligare motiv kan vara mycket giftiga växter, vilka kan förgifta betande kreatur. Exempel på metoder är att rycka upp plantor, kapa rötter, hett vatten, bränning och presenning m.m. Andra metoder som kan förbättra situationen för specifik population kan vara reglering av ljusinsläpp, näring i mark och exponering för biocider (angränsande jordbruk). Borttagning av specifika arter i vattenmiljöer är svårt. Samråd sker med ansvariga myndigheter. I syfte att hindra spridning av oönskade arter sker bortforsling/bränning av växtmaterial.
Återintroduktion och flytt av arter & livsmiljöer m.m.
Innan åtgärder genomförs sker samråd sker med ansvariga myndigheter. I förekommande fall söks tillstånd för åtgärder som avser återintroduktion av arter samt flytt av biotoper och substrat. Metoder som kan vara aktuella är: insamling av organismer (djur, växter, frö, ägg, biotopblock, substrat, stockar m.m.), odling av växter (plantor, sticklingar, biotopblock, frö) samt uppfödning av vilda djur för utsättning/avel. Växter kan etableras genom plantering av pluggplantor, biotopblock samt sådd. Djur kan etableras genom utsättning av vuxna djur och ägg. En mer omfattande metod kan vara flytt av fauna, flora, biotop, substrat eller vattenvolym. Detta är vanligen aktuellt vid exploatering och om det biologiska materialet i annat fall förstörs.
Artificiella bomiljöer
Intensivt jord- och skogsbruk men också hårt ansade trädgårdar leder oftast till att naturliga bomiljöer i form av håligheter och andra skyddade skyddande miljöer reduceras eller försvinner helt. Ett sätt att på kort sikt motverka denna utarmning är att konstruera och etablera artificiella bomiljöer. Relevanta åtgärder är holkar (inkl bolådor) för fåglar och däggdjur (fladdermöss). Boplattform på träd/ställning eller holme/plattform i sjöa/damm. Bohål/gryt till däggdjur kan byggas i/på mark och i träd. Insekter kan gynnas genom att borra hål i trädstammar, uppsättning av insektshotell (särskilt gynnsamt för steklar) och sk mulmholkar (skalbaggar m.m.).
Ekologisk infrastruktur
Större vägar försvårar för djur som förflyttar sig markledes. Ett sätt att återetablera rörelsefriheten för sådana djur är s k ekodukter (naturbro över väg). Liknande kan göras genom att bygga tunnlar under väg, inte minst relevant för grod och kräldjur. I ett större perspektiv bör ett skydd och återskapande av biotoper ta i beaktande hur zoner med högre naturvärden kan ”byggas ihop” genom att korridorer med relevanta biotoper skyddas/återskapas.
Kulturarv & kulturarvsmiljöer, exklusive betes/ängsmarker
En stor del av människans påverkan på landskapet och lämningar i form av fornlämningar och äldre byggnader tillför landskapet önskvärda estetiska, ekologiska och historiska dimensioner. Att bibehålla och i vissa fall restaurera sådana värden är en naturlig del av markförvaltning. När det kommer till fasta fornlämningar, inklusive kulturbärande lager av jord, regleras skydd enligt lag. Hänsynstagande och vidmakthållande vård är önskvärt. Dialog sker med ansvariga myndigheter.
I det följande ges exempel på åtgärder som vidmakthåller kulturarv men även restaurerar och i vissa fall nyskapar vissa typer av kulturbärande småbiotoper i odlingslandskapet. För vissa fornlämning är det önskvärt med kontroll av vegetation (vanligen hålla fritt från träd och buskar, synliggöra). Vidare är det viktigt att undvika skador vid fornlämning i samband med praktisk naturvård, jordbruk, skogsbruk, transport och exploatering (t ex infrastruktur för besökare). I måna av resurser och ansvar kan det bli aktuellt med underhåll och reparation av byggnader & andra konstruktioner av kulturhistoriskt värde.
När det kommer till stengärden är det relativt sällan lämpligt att vidta åtgärder men se till att de ej skadas. I vissa fall kan det vara lämpligt att röja fritt från buskar och träd. I sällsynta fall (kulturarv, säkerhet mm) kan det vara rimligt och rätt att reparera raserade stengärden eller till och med återskapa vad som gått förlorat. Åtgärder kan behöva tillstånd från ansvarig myndighet.
I jordbrukslandskapet (även mellanbygd) vilar en stor del av de ekologiska, estetiska och historiska värdena på småskaliga strukturer. De är skapade av människan och vissa av dessa miljöer åtnjuter visst skydd enligt lag (även om dispensmöjligheter finns). Biotopvård såväl som restaurering av sådana småbiotoper kan omfatta: alléer, pilevallar, solitära träd, läplanteringar, märgelgravar, småvatten, källor, våtmarker, öppna diken och odlingsrösen samt åkerholmar. Ytterligare några kulturhistorisk intressanta miljöer att ge akt på är: fornåkrar och åkerterrasser. Att sköta vägkanter på sätt som berikar floran och insektslivet är en central åtgärd. I grunden handlar det om att sköta vägkanterna på liknande sätt som gäller för ängsmark. Om utarmningen har gått långt kan insådd m fl åtgärder vidtas för att påskynda återskapande av rik flora.
Det finns ett biologiskt kulturarv som enbart kan överleva om aktiva åtgärder sätts in. Det biologiska kulturarvet omfattar äldre sorter och husdjursraser vilka försvunnit eller blivit sällsynta eftersom de är mindre produktiva jämfört med moden avel och moderna sorter. Om jordbruk och åkermark ingår i fastigheter som stiftelsen får rådighet över kan sådana satsningar bli aktuella. Det kräver resurser och samarbete med relevanta aktörer.
En annan dimension av det biologiska kulturarvet är, utöver uppräknade småbiotoper ovan, förekomsten av trädgårdar, köksväxtodling, fruktodlingar och parker vilka har lång kontinuitet såväl som bevarade gamla träd, sorter och metoder. Om sådana miljöer förekommer kan det bli aktuell att vidmakthålla och/eller restaurera sådana miljöer.
Det är oftast bäst att låta rinnande vattendrag utvecklas naturligt såvida inte restaurering av meandring, borttagande av kulvert och biotoputveckling längs med vattendrag är aktuellt. Det är vanligt att åar rensas med viss regelbundenhet. Detta för att flödet ej ska störas, dämmen och översvämning ska uppstå. Kan å-rensning undvikas är detta sannolikt bra för naturvården, i del flesta fall. Om å-rensning ändå blir aktuell (t ex framtvingat av samfällighet, grannar eller krav från myndighet) bör det ske på ett naturvårdsanpassat sätt. Om äldre kvarndammar förekommer behövs en fördjupad analys av kulturhistoriska värden såväl som potential för restaurering av vattendrag. Det finns fall val måste göras.
Avfall & VA
Det finns allt som oftast behov av att regelbundet städa bort skräp och sumpat avfall. Det gäller inte minst på strädnder, vid rastplatser och längs med vägar. I samband med att stiftelsen övertar ansvar för förvaltning av mark kan det bli aktuellt att ta bort hårdgjord yta (asfalt, betong, grusplaner mm) och riva byggnader (om de inte hyser potential som habitat för t ex fladdermöss). I sällsynta fall (ska klargöras innan förvärv och markavtal, inklusive kostnadsansvar) kan det bli aktuellt med sanering av giftig mark/sjö-havsbotten. Befintliga bostäder, stugor såväl som nya (service till besökare) måste säkras vad gäller godkända enskilda avlopp alternativt anslutning till avloppsnät. Om det finns parkerings och/eller uppställningsplatser (även hamnar, ankringsplatser) ska investeringar i avloppstömning för husbilar respektive båtar.
Information, regelefterlevnad & rekommendationer
Stiftelseskydd innebär inte att markägaren kan reglera rörelsefrihet och införa lokala förbud (med några få undantag). Det som däremot går att göra är att informera om gällande lagar, innebörden av allemansrätten (ej en lag) samt ge rekommendationer och förslag på hur besökare kan bete sig i aktuellt område. Information om gällande lagar Första och främst informera om allemansrätten (ingen lag men beskriver vad som är tillåtet i naturen). Det som är förbjudet är återfinns i en lång rad specifika lagar. De överträdelser och olagliga handlingar som det är särskilt viktigt att informera om är:
- fauna & flora-kriminalitet (skyddade arter t ex fridlysta arter) fällning av träd, stöld av död ved.
- kulturarvsbrott t ex åverkan på fasta fornlämningar, stöld av fornlämning och olaglig användning av metalldetektor
- eldning på sätt som strider mot aktuella regler och rekommendationer från ansvariga myndigheter (varierar)
- tältning som omfattar flera tält och/eller längre tid än enstaka dygn
- olovlig uppställning/parkering av husvagn och husbil (terräng, tid, regler för specifik parkeringsplats)
- nedskräpning - det är förbjudet att skräpa ner
- befintliga tillträdesförbud (fågel/sälskydd, privat tomt)
- hund - 1/3-20/8 ska hund ska vara kopplad eller max 1 m från ansvarig
- motorfordon – förbud mot terrängkörning på barmark, trafik på privat väg med förbud
- framförande av elcyklar/mindre motoriserade fordon – får ej ske på stigar och leder
- flygande fordon/drönare – ett flertal regler och tillståndskrav
- undvika vissa områden som har en störningskänslig fauna eller flora (om det ej motverkar sitt syfte, nyfikenhet)
- undvika laglig tältning, cykling och medhavd hund i känsliga områden (och omvänt, peka ut lämpliga stråk)
- undvika plockning av växter, vissa arter och/eller vissa områden
Genomföra naturplan
Hur hantera skötsel och investeringar – i praktiken?
Alla områden som blir föremål för stiftelseskydd behöver skötas, även de som huvudsakligen lämnas till fri utveckling. Hur omfattande denna skötsel är kommer att variera stort, från område till område. Hur ska det ske? Vem? Precis som med allt annat gäller att tillgången på resurser avgör ambitionsnivån. De insatser som behövs för att vidmakthålla och även aktivt öka naturvärden (exempelvis restaurering av våtmarker) kommer att vara en mix av ideella insatser (naturvolontärer, samarbete med lokala föreningar) och professionella tjänster. Om budgeten är minimal måste skötsel vila på ideell grund på samma gång som investeringar minimeras. Finns det en budget kan ambitionen ökas. Det som däremot aldrig är aktuellt är att öka intäkterna genom att minska naturvärdena.
Finansiering av skötsel och investeringar
Markförvaltningen ska, givet tillgången på resurser, maximera nyttan gentemot syfte och målsättningarna. Vilka möjligheter finns det att finansiera skötsel och investeringar i områden som fått stiftelseskydd?
- I samband med att resurser mobiliseras för förvärv och markavtal bör i storleksordningen 5-15% öronmärkas för förvaltning och investeringar
- Det finns ett antal offentliga stöd (EU, statliga myndigheter) som kan sökas för bl a naturbete, ängsvård, våtmarker och naturvårdsåtgärder i skogen.
- Om marken innehåller ängs/betesmarker kan sådan mark arrenderas ut till ansvarsfulla djurägare. Detta ger intäkter från arrende/EU-bidrag.
- I den mån som praktiska och målstyrda naturvårdsinsatser ger biprodukter, i form av timmer, GROT och hö etc, kan detta generera intäkter.
- Ett redan stiftelseskyddat område kan också bli föremål för kompletterande finansieringskampanj
De intäkter som kan komma från biotopvård och biotoputveckling kan ge intäkter. Naturligt nog kommer en del skötsel ha inslag av jord- och skogsbruk. Det kan handla om naturbete, skörd av hö och viss avverkning. I samtliga dessa fall är syftet att öka den biologiska mångfalden, binda kol, värna kulturarvet och vattenmiljöer. Däremot kan det aldrig bli aktuellt att bedriva jord- och skogsbruk med det primära syftet att generera intäkter. Inte heller kan en ambitionssänkning rörande naturvård bli fallet, även om detta skulle leda till aldrig så önskvärda intäkter. Däremot kan ambitionsnivån rörande biotopvård och biotoputveckling minska som en konsekvens av resursbrist.
Lokal förankring
Vi vill att Framtidens Natur & Kulturarvs insatser ska uppskattas i de områden som berörs av förvärv och markavtal. En positiv lokal respons ger oss större chans att skydda fler områden och rekrytera fler naturvolontärer. Ett av syftena med att värna biologisk mångfald är ju att många människor ska dra nytta av det. Indirekt tror vi även att risk för skadegörelse och fauna/flora-kriminalitet kan stävjas ju fler som är sympatiskt inställda till våra initiativ. Hur bör vi då agera, i praktiken, för att åstadkomma en bra lokal förankring? Vi tror att följande kan vara viktigt:
- sprida information lokalt och i tidigt stadium
- ta kontakt med och genomföra möten med föreningar som kan vara intresserade
- informera kommunen, läns- och skogsstyrelsen
- så långt möjligt anlita lokala entreprenörer för skötsel, investeringar och information
- tillsätta skötselråd med lokal förankring
- genomföra dialog med berörda markägare (fastigheter som angränsar)
- invigning av stiftelseskydd, där allmänheten bjuds in
- rekrytera naturvolontärer, lokalt och regionalt
Information och service till besökare
Det är mycket kostnadskrävande att upprätthålla aktuell information och god service riktat till de som besöker området som fått stiftelseskydd. Resurstillgång, naturens känslighet och förväntat besökstryck påverkar ambitionsnivån, och då särskilt det förstnämnda. Det finns en basal nivå som måste klaras av i alla områden och den innefattar: Informationstavla/tavlor ska finnas vid logiska startpunkter (inklusive fördjupning via QR, hemsida och eventuell app). Informationen ska innefatta beskrivning av naturtyper, biotoper, fauna, flora, kulturarv, kollagring och vatten samt karta (med föreslagna vandringsslingor). Även vägskyltar bör övervägas. Det ska också finnas informationen om Insamlingsstiftelsen Framtidens Natur- och Kulturarv samt en möjlighet att rapportera in naturobservationer såväl som information om skadegörelse, nedskräpning av fauna/flora-kriminalitet. Gräns- och ledmarkeringar placeras ut, med lämplig frekvens. Om resurser finns att tillgå och/eller om samarbete kan ske med företag inom besöksnäringen, föreningar och kommuner – då kan ambitionen utökas. Detta förutsätter att utökad ambition kan ske utan negativ påverkan på syfte och målsättningar med stiftelseskyddet. Anläggning av leder och stigar för i första hand vandring (inklusive spänger, stängelövergångar, färist och broar samt fällning av riskträd). Byggnation av vindskydd, rastplatser/stugor. Rastplatser ska inkludera eldstäder/eldplatser. Genom att anlägga exempelvis gömsle, fågel/utkikstorn, observationsplattform och utsiktsbrygga samt utkiksplatser så kan upplevelsen förstärkas på samma gång som besökare kanaliseras och störning minimeras. Vid entré och logisk startpunkt till området kan övervägas infrastruktur för att ge service till besökare. Parkeringsplats är prioritet 1 (kan vara avgiftsbelagd). Detta kan utökas med uppställningsplats för husbil och husvagn samt möjlighet till tältning. Ytterligare relevant service kan vara toalett och sopkärl. Om ett område innefattar sjö eller hav kan brygga/angöringsplats för båt (bojar) övervägas liksom kanotled. Generellt gäller att anpassning av investeringar i serviceanläggningar måste ta hänsyn till krav med relevans för funktionsvariation. Samarbete med lokala och kunniga naturguider uppmuntras. Det behövs en systematisk miljöanpassning av materialinköp, köp av tjänst, fordon och maskiner (inklusive drivmedel).
Uppföljning av naturplan
Tillstånd och resultat
Det är främst målsättningarna i naturplanen som ska följas upp. Vart 5e år kan vara lagom frekvens för måluppföljning. Åtgärderna kan också följas upp men då på årsbasis, i syfte att säkerställa att planerade åtgärder verkligen genomförts. Hur ska då målsättningarna följas upp? Fastställda målsättningar har, om de är väl formulerade, tre komponenter: årtal, omfattning och kvalitet. Exempelvis att arealen torräng ska öka med 10 hektar till från år 2025 till 2035. Torrängen ska därtill innehålla för regionen typisk kärlväxtflora samt uppnå minst klass 3 enligt NVI-skalan (SIS 2014). Även om måldatum inträffar först om låt oss säga 5 år, kan det ändå vara intressant med uppföljning för att klarlägga vad som uppnåtts hittills. Vilka data behövs och hur hämtas informationen in? Detta kommer att variera en del beroende på vilket mål som ska följas upp men följande åtgärder blir sannolikt återkommande:
Öppna källor med ny information från aktuellt område
- Artportalen (SLU)
- Genomförda inventeringar (myndigheter, NGO)
- Laserscanning, flyg/drönarfoto (myndigheter)
Besök i fält
- Inventera fauna och flora
- Mäta in utbredningen av olika biotoper (kan ibland ske med stöd från drönare)
- Status för fasta fornlämningar, kulturmiljöer och övriga historiskt intressanta byggnader/lämningar
- Kompletterande beräkning av antal skogskubikmeter per hektar (relaskop, typhektar)
- Vattenstånd, grund- och ytvatten
- Identifiera nedskräpning och skadegörelse.
- Tecken på fauna/florakriminalitet
- Status för infrastruktur som ger service till besökare
Vad händer med informationen?
Först och främst handlar det om att vi som är engagerade ska få ett kvitto på att marken hanteras i linje med syfte och målsättningar. Men det finns många fler som är intresserade och har ett behov av informationen. Det gäller de som besöker våra områden. Vi vill visa besökare att vi tar ett skötselansvar och vilka resultaten blir. De som ger oss ekonomiskt stöd (stiftelser, myndigheter, företag och enskilda) är en självklar målgrupp. Om biodiversitet och kol är föremål för handel med ekosystemtjänster behöver uppföljningsdata levereras och även externt verifieras.
För mer info, kontakta:
Sindre Magnusson, ordförande
sindre(at)framtidensnatur.se
0702-14 43 67
Läs mer
Nyttjanderättsavtal – framtidens modell för skydd av natur?
Denna typ av avtal kan ibland vara att föredra framför förvärv, menar Erica Nobel, advokat med miljörätt som specialområde och styrelseledamot i stiftelsen.
Hur vi arbetar
Vår insamlingsstiftelses väg till verkligt markinflytande för skydd och återskapande av naturvärden, sammanfattade i sex steg. Från identifiering av skyddsvärd natur till uppföljning av våra förvaltningsplaner.