Tekniska lösningar för att underlätta för vandrande fisk (vid dämmen som ej kan avvecklas). Andra fiskevårdande åtgärder kan vara motverka/förhindra igenslamning av bottnar för att gynna öring och etablera lekbottnar för fisk (grus, sten, stora block, sand, stockar m.m.). Att tillåta naturlig störning av vatten såsom trädfällen, ras etc. bidrar också till naturgivna förutsättningar som kan gynna biodiversitet. I främst marina miljöer kan det vara relevant att anlägga konstgjorda rev och hårda bottnar. Det kan gynna den marina faunan och ge möjligheter för fisk att undkomma storskaligt fiske. Konstruktion/reglering som gynnar bildning av grunda bottnar, deltan m.m. kan vara relevant och då främst i miljöer som redan är starkt påverkade av människan. Om legala möjligheter finns – stopp för eller begränsning av vattenbruk. Botten i sjöar och hav innehåller enorma mängder skrot, skräp och lösa föremål. Prioritera borttagande av plast och teknik som sprider föroreningar.

Innan åtgärder genomförs sker samråd sker med ansvariga myndigheter. I förekommande fall söks tillstånd för åtgärder som avser återintroduktion av arter samt flytt av biotoper och substrat. Metoder som kan vara aktuella är: insamling av organismer (djur, växter, frö, ägg, biotopblock, substrat, stockar m.m.), odling av växter (plantor, sticklingar, biotopblock, frö) samt uppfödning av vilda djur för utsättning/avel. Växter kan etableras genom plantering av pluggplantor, biotopblock samt sådd. Djur kan etableras genom utsättning av vuxna djur och ägg. En mer omfattande metod kan vara flytt av fauna, flora, biotop, substrat eller vattenvolym. Detta är vanligen aktuellt vid exploatering och om det biologiska materialet i annat fall förstörs.

Intensivt jord- och skogsbruk men också hårt ansade trädgårdar leder oftast till att naturliga bomiljöer i form av håligheter och andra skyddade skyddande miljöer reduceras eller försvinner helt. Ett sätt att på kort sikt motverka denna utarmning är att konstruera och etablera artificiella bomiljöer. Relevanta åtgärder är holkar (inkl bolådor) för fåglar och däggdjur (fladdermöss). Boplattform på träd/ställning eller holme/plattform i sjöa/damm. Bohål/gryt till däggdjur kan byggas i/på mark och i träd. Insekter kan gynnas genom att borra hål i trädstammar, uppsättning av insektshotell (särskilt gynnsamt för steklar) och sk mulmholkar (skalbaggar m.m.).

Större vägar försvårar för djur som förflyttar sig markledes. Ett sätt att återetablera rörelsefriheten för sådana djur är s k ekodukter (naturbro över väg). Liknande kan göras genom att bygga tunnlar under väg, inte minst relevant för grod och kräldjur. I ett större perspektiv bör ett skydd och återskapande av biotoper ta i beaktande hur zoner med högre naturvärden kan ”byggas ihop” genom att korridorer med relevanta biotoper skyddas/återskapas.

En stor del av människans påverkan på landskapet och lämningar i form av fornlämningar och äldre byggnader tillför landskapet önskvärda estetiska, ekologiska och historiska dimensioner. Att bibehålla och i vissa fall restaurera sådana värden är en naturlig del av markförvaltning. När det kommer till fasta fornlämningar, inklusive kulturbärande lager av jord, regleras skydd enligt lag. Hänsynstagande och vidmakthållande vård är önskvärt. Dialog sker med ansvariga myndigheter.

I det följande ges exempel på åtgärder som vidmakthåller kulturarv men även restaurerar och i vissa fall nyskapar vissa typer av kulturbärande småbiotoper i odlingslandskapet. För vissa fornlämning är det önskvärt med kontroll av vegetation (vanligen hålla fritt från träd och buskar, synliggöra). Vidare är det viktigt att undvika skador vid fornlämning i samband med praktisk naturvård, jordbruk, skogsbruk, transport och exploatering (t ex infrastruktur för besökare). I måna av resurser och ansvar kan det bli aktuellt med underhåll och reparation av byggnader & andra konstruktioner av kulturhistoriskt värde.

När det kommer till stengärden är det relativt sällan lämpligt att vidta åtgärder men se till att de ej skadas. I vissa fall kan det vara lämpligt att röja fritt från buskar och träd. I sällsynta fall (kulturarv, säkerhet mm) kan det vara rimligt och rätt att reparera raserade stengärden eller till och med återskapa vad som gått förlorat. Åtgärder kan behöva tillstånd från ansvarig myndighet.

I jordbrukslandskapet (även mellanbygd) vilar en stor del av de ekologiska, estetiska och historiska värdena på småskaliga strukturer. De är skapade av människan och vissa av dessa miljöer åtnjuter visst skydd enligt lag (även om dispensmöjligheter finns). Biotopvård såväl som restaurering av sådana småbiotoper kan omfatta: alléer, pilevallar, solitära träd, läplanteringar, märgelgravar, småvatten, källor, våtmarker, öppna diken och odlingsrösen samt åkerholmar. Ytterligare några kulturhistorisk intressanta miljöer att ge akt på är: fornåkrar och åkerterrasser. Att sköta vägkanter på sätt som berikar floran och insektslivet är en central åtgärd. I grunden handlar det om att sköta vägkanterna på liknande sätt som gäller för ängsmark. Om utarmningen har gått långt kan insådd m fl åtgärder vidtas för att påskynda återskapande av rik flora.

Det finns ett biologiskt kulturarv som enbart kan överleva om aktiva åtgärder sätts in. Det biologiska kulturarvet omfattar äldre sorter och husdjursraser vilka försvunnit eller blivit sällsynta eftersom de är mindre produktiva jämfört med moden avel och moderna sorter. Om jordbruk och åkermark ingår i fastigheter som stiftelsen får rådighet över kan sådana satsningar bli aktuella. Det kräver resurser och samarbete med relevanta aktörer.

En annan dimension av det biologiska kulturarvet är, utöver uppräknade småbiotoper ovan, förekomsten av trädgårdar, köksväxtodling, fruktodlingar och parker vilka har lång kontinuitet såväl som bevarade gamla träd, sorter och metoder. Om sådana miljöer förekommer kan det bli aktuell att vidmakthålla och/eller restaurera sådana miljöer.

Det är oftast bäst att låta rinnande vattendrag utvecklas naturligt såvida inte restaurering av meandring, borttagande av kulvert och biotoputveckling längs med vattendrag är aktuellt. Det är vanligt att åar rensas med viss regelbundenhet. Detta för att flödet ej ska störas, dämmen och översvämning ska uppstå. Kan å-rensning undvikas är detta sannolikt bra för naturvården, i del flesta fall. Om å-rensning ändå blir aktuell (t ex framtvingat av samfällighet, grannar eller krav från myndighet) bör det ske på ett naturvårdsanpassat sätt. Om äldre kvarndammar förekommer behövs en fördjupad analys av kulturhistoriska värden såväl som potential för restaurering av vattendrag. Det finns fall val måste göras.

Det finns allt som oftast behov av att regelbundet städa bort skräp och sumpat avfall. Det gäller inte minst på strädnder, vid rastplatser och längs med vägar. I samband med att stiftelsen övertar ansvar för förvaltning av mark kan det bli aktuellt att ta bort hårdgjord yta (asfalt, betong, grusplaner mm) och riva byggnader (om de inte hyser potential som habitat för t ex fladdermöss). I sällsynta fall (ska klargöras innan förvärv och markavtal, inklusive kostnadsansvar) kan det bli aktuellt med sanering av giftig mark/sjö-havsbotten. Befintliga bostäder, stugor såväl som nya (service till besökare) måste säkras vad gäller godkända enskilda avlopp alternativt anslutning till avloppsnät. Om det finns parkerings och/eller uppställningsplatser (även hamnar, ankringsplatser) ska investeringar i avloppstömning för husbilar respektive båtar.

Stiftelseskydd innebär inte att markägaren kan reglera rörelsefrihet och införa lokala förbud (med några få undantag). Det som däremot går att göra är att informera om gällande lagar, innebörden av allemansrätten (ej en lag) samt ge rekommendationer och förslag på hur besökare kan bete sig i aktuellt område.

Information om gällande lagar

Första och främst informera om allemansrätten (ingen lag men beskriver vad som är tillåtet i naturen). Det som är förbjudet är återfinns i en lång rad specifika lagar. De överträdelser och olagliga handlingar som det är särskilt viktigt att informera om är:

• fauna & flora-kriminalitet (skyddade arter t ex fridlysta arter)
  fällning av träd, stöld av död ved.
• kulturarvsbrott t ex åverkan på fasta fornlämningar, stöld av fornlämning och olaglig användning av metalldetektor
• eldning på sätt som strider mot aktuella regler och rekommendationer från ansvariga myndigheter (varierar)
• tältning som omfattar flera tält och/eller längre tid än enstaka dygn
• olovlig uppställning/parkering av husvagn och husbil (terräng, tid, regler för specifik parkeringsplats)
• nedskräpning – det är förbjudet att skräpa ner
• befintliga tillträdesförbud (fågel/sälskydd, privat tomt)
• hund – 1/3-20/8 ska hund ska vara kopplad eller max 1 m från ansvarig
• motorfordon – förbud mot terrängkörning på barmark, trafik på privat väg med förbud
• framförande av elcyklar/mindre motoriserade fordon – får ej ske på stigar och leder
• flygande fordon/drönare – ett flertal regler och tillståndskrav

Ge rekommendationer

En markägare kan inte införa egna regler. Detta gäller också en stiftelse. Det som går är att ge rekommendationer och förslag till besökare. En ”överträdelse” kan dock inte anmälas som ett brott. Exempel på rekommendationer som kan vara aktuellt är som följer:

• undvika vissa områden som har en störningskänslig fauna eller flora (om det ej motverkar sitt syfte, nyfikenhet)
• undvika laglig tältning, cykling och medhavd hund i känsliga områden (och omvänt, peka ut lämpliga stråk)
• undvika plockning av växter, vissa arter och/eller vissa områden

Bevaka och anmäla lagöverträdelser

I områden där besökare återkommande bryter mot överträdelser och där det finns fauna, flora och kulturarv som dskatads eller riskerar att skadas – överväg någon form av bevakning. Kan ske på volontärbasis eller med anställd resurs. Överträdelser att särskilt ge akt på är fauna & flora-kriminalitet, kulturarvsbrott, fällning av träd/stöld av ved, åverkan på infrastruktur för besökare, olovlig eller olämplig eldning, olovlig tältning/placering av husbil/husvagn, nedskräpning, överträdelse av tillträdesförbud samt ej tillståndsgiven användning av drönare.

Införa förbud

Det är relativt svårt att införa lokala bestämmelser. Förbud mot motortrafik på enskild väg går bra. Tillstånd för att avgiftsbelägga parkeringsplats bör kunna erhållas. Att införa tillträdesförbud med hänvisning till t ex häckande fåglar, kräver tillstånd från länsstyrelsen. Sådant tillstånd kan vara svårt att få, men sannolikt ej omöjligt.

Det behövs en fördjupad analys av vilka möjligheter det finns att begränsa rörelsefrihet med hänvisning till slitage och störning, t ex vad gäller aktivitet inom ramen för organiserad turism/friluftsliv/bärplockning mm. Samarbete bör sökas med företag som regelbundet använder mark som förvaltas av stiftelsen. I normalfallet kan de flesta problem lösas genom dialog och samarbetsavtal.