Hur förvaltar vi marken?

Bibehålla naturtyp/biotop (status quo så långt möjligt), ändra naturtyp/biotop (naturlig succession), tillåta brand, stormfällning, översvämning, ras och skred.

Etablera skog, solitära träd & dungar, trädridåer (lä/erosionsplanteringar) och alléer samt skärm för att motverka stormfällen. Samma sak med solitära alt. grupper av buskar. Stängsling för att motverka bete och för att motverka skador på vegetation/mark från vildsvin.

Avverkning av odlad skog (vid omföring till naturskog), selektiv avverkning för justering av: åldersspridning, luckor, gläntor, täthet, skiktning. Selektiv avverkning för önskad artsammansättning (t.ex. gynna arter/löv). Friställa/frihugga prioriterade träd och markberedning runt befintliga unga prioriterade träd. Om det finns specifika motiv: borttagning av murgröna från äldre träd. Skapa/få önskat utseende på skogsbryn t.ex. ökad flikighet (genom avverkning/röjning). Frihuggning av enskilda träd (solexponering, gynna vidkroniga träd, minska konkurrens), frihuggning av yngre träd som ska ersätta äldre träd (s.k. amträd). Stängsling av skog/träd mot bete (klövvilt) för att gynna föryngring med löv. Hamling av vissa lövträd där syftet är kulturmiljövård och biologisk mångfald. Verkställa eventuella krav på åtgärder från Skogsstyrelsen som avser avverkning/bortforsling av vindfällen/träd med trädsjukdomar. Beskära träd i syfte att öka livslängd.

Veteranisering (ringbarkning, håltagning, bryta av grenar mm). Faunadepå, (låga) alternativt stående (lokalt material eller införsel). Håltagning (fåglar, däggdjur, insekter mm) i död ved. Skapa högstubbar (stående träd kapas). Tillskapa rishögar, inklusive löv, bark, jord, stammar, grus och sten.

Planerad bränning av gräsmark, ljunghed, myr, myrholmar, skog, solitära träd och kalhygge (mångformighet, gynna löv, brandkrävande arter m.m.). Naturvårdsanpassad brandbekämpning. Tillmötesgå krav från myndighet att förebygga och/eller bekämpa brand.

Bryta upp stubbar och rötter på fast mark (t ex återskapa naturbetesmark). Bryta upp/ta bort sly, rötter, rotfilt, gungfly mm i sjöar, dammar och våtmarker (åstadkomma öppet vatten). Ta bort vegetation/jord för blottad jord, sand, sten och berghäll. Bearbeta/ta bort tuvor på öppen gräsmark. Tillföra sten och grus m.m. för att åstadkomma odlingsrösen, åkerholmar, små öar, bottensubstrat och hårdbotten/håligheter (sjö/hav/rinnande vattendrag). Tillföra sand på fast mark för att etablera sanblottor, bibäddar och backsvalekolonier m.m. Tillföra jord och bygga vallar/jordhög. Vidmakthålla störning och biotoputveckla (t.ex. mindre våtmarker) i sand/grustag (dagbrott). Undvika restauration/igenläggning av sådana miljöer och på samma gång vidmakthålla störning. Åstadkomma/vidmakthålla störning vid rasbranter (t.ex. vid älvar, kust)

Vidmakthålla och/eller återintroducera naturbete, främst nöt och får, särskilt äldre husdjursraser. Överväga betande kreatur som förr tidigare förekom fritt strövande såsom visenter. Betesintensitet och datum för bete regleras utifrån vad som är optimalt för de naturvärden som ska värnas. Gödsel ska ej tillföras och så lite stödutfodring som möjligt (näringsutarmning av mark). Stopp/minskning av avmaskningsmedel. Djurens hälsa får emellertid ej äventyras varför ständiga avvägningar behöver ske. Naturvårdsrelevant stängsling, inklusive zonindelning. Säkerställa bete fram till vatten, blå bården. Placera ut/uppföra stallar när så krävs. Omföring från åker till icke gödslad betes/ängsmark respektive dito omföring från skog.

Markberedning kan ske i syfte att underlätta insådd (berika flora i gräsmarker). Insådd kan sker med fröblandningar (lokal/regional proveniens) eller genom att lämna hö på betes/ängsmark för att fröa av sig (1 vecka). Pluggplantor är också ett alternativ. Utöver frånvaro av gödsling och skörd av hö (ängsmark) kan näringsutarmning även ske genom att ta bort ytligt jordlager. Beroende på målbiotop kan solexponering (krontäckning) och fuktgradient påverkas (även mängden mossa). Betesfritt år kan gynna specifika arter och motverka eventuell överbetning. Slåtter/skörd av hö (även vass/myrslåtter) sker enligt plan som maximalt gynnar fröspridning men också näringsutarmning. Redskapen ska vara skärande eller klippande. Fagning (”göra fint”) av ängsmark kan genomföras på våren. Bränning av gräsmarker (tidig vår) bidrar till en rikare biologisk mångfald (örter, insekter) och tillika näringsutarmning (kväve avgår till luften). Betesputs/efterbete på ängsmark kan ske några veckor efter slåtter. När ängsbetesmark ska restaureras behövs ofta röjning/avverkning av träd/buskar (glesa ut, öppna gräsytor/mosse/myr). Det kan också behövas fräsning av markytan (tuvor) på befintlig gräsmark. Det kan även vara aktuellt att ta bort oönskad flora t.ex. för kreaturen mycket giftiga växter eller invasiva arter. Användningen av biocider bör inte ske, ej heller ska gödning tillföras utifrån (utöver kreaturens urin/spillning). Biodling ska ej tillåtas eftersom det kan konkurrera ut vilda bin.

Användning av biocider och konstgödning sker ej. Detta gäller även tillförsel av naturgödsel såvida det inte finns specifika motiv för detta, t.ex. att resursen behöver spridas eller odling av hotade äldre sorter kräver det. Stallgödsel ska hanteras på sätt som minskar läckage av närsalter, odlingsfria zoner/kantzoner (pollen/nektarresurs, minska näringsläckage, skalbaggsås, jord/sandhög m.m.) ska etableras liksom mångfaldsträda med insådd av pollen/nektarresurs, gröda som gynnar fåglar, vilt samt åkerogräs. Delar av skörd (spannmål, äldre sorter) lämnas obärgad för att gynna vilda fåglar. Överväg permanent vall som kan utvecklas till naturlig ängs/betesmark. Slå hö på tider som ej stör häckning, Skötsel av åkerrenar sker på sätt som gynnar floran (bete, slåtter, odlingfri zon, ta bort hö m). Solitära träd och dungar övervägs på åkermark liksom odlingsrösen och våtmarker.

Enkla åtgärder som ökar fuktgradient och kan höja grundvatten är att lägga igen diken, öppna kulvertar och avveckling/begränsning av befintlig dränering. Mer genomgripande åtgärder är gräv/schaktning, dämning och reglering av sjö (djup/utbredning) samt reglering av in/utflöde. Periodvis uttorkning av våtmarker kan motverka etablering av fisk vilket i sin tur kan gynna rödlistade våtmarksberoende fåglar samt grod & kräldjur. När det kommer till rinnande vatten kan det handla om att ta bort vandringshinder (dämmen, kraftverk m.m.) och återskapa meandrande lopp. Svämängar och sumpskog kan återskapas genom igenläggning/ta bort dränering men också genom att rinnande vatten delvis leds om. Borttagande eller byte av vägtrummor kan innebära minskade hinder för vattenberoende fauna.

Rensa vatten från vegetation, rötter och gungfly när målsättningen är öppen vattenspegel i våtmark, kärr och sjö. Säkra naturlig/önskad ekologisk funktion i strandnära skog. Undvika markskador i skog med påverkan på hydrologi/ vattenkvalitet. Anlägga strandbrink vid rinnande vattendrag m.m. (gynna kungsfiskare, backsvala och dyl.).

Tekniska lösningar för att underlätta för vandrande fisk (vid dämmen som ej kan avvecklas). Andra fiskevårdande åtgärder kan vara motverka/förhindra igenslamning av bottnar för att gynna öring och etablera lekbottnar för fisk (grus, sten, stora block, sand, stockar m.m.). Att tillåta naturlig störning av vatten såsom trädfällen, ras etc. bidrar också till naturgivna förutsättningar som kan gynna biodiversitet. I främst marina miljöer kan det vara relevant att anlägga konstgjorda rev och hårda bottnar. Det kan gynna den marina faunan och ge möjligheter för fisk att undkomma storskaligt fiske. Konstruktion/reglering som gynnar bildning av grunda bottnar, deltan m.m. kan vara relevant och då främst i miljöer som redan är starkt påverkade av människan. Om legala möjligheter finns – stopp för eller begränsning av vattenbruk. Botten i sjöar och hav innehåller enorma mängder skrot, skräp och lösa föremål. Prioritera borttagande av plast och teknik som sprider föroreningar.

Det kan finnas tillfällen då det är relevant med jakt. Det kan vara för att motverka icke önskad predation på utrotningshotade arter. Det kan också handla om att begränsa förekomst av klövvilt i syfte att gynna återintroduktion av löv/tall (återskapa biotoper). Det kan också handla om krav från myndighet: skyddsjakt på rovdjur samt bekämpande av invasiva arter som bedöms bidra till utrotning av rödlistade arter och negativ påverkan på skyddsvärda biotoper.

Bekämpande av invasiva arter kan även bli aktuellt, även utan krav från myndighet (kan även avse andra tillåtna metoder än jakt). Det kan exempelvis gälla mink, där syftet är att gynna rödlistade fågelarter. Jakt på rödlistade arter tillåts ej såvida inte myndighet kräver sådan jakt. Om jakt ska förekomma krävs att anlitad jägare har omfattande artkunskap och goda referenser. I de fall som markägaren har kvar rådigheten över jakten (vid markavtal) villkoras detta med att jakt på rödlistade arter ej ska ske. I övrigt sker dialog med markägaren i syfte att styra jakten i riktning som gynnar syftet med markavtalet samt för att undvika oavsiktlig jakt på grund av kunskapsbrist och försumlighet.

Stopp för fiske på rödlistade arter. Även i de fall som fiske är exkluderat från markavtal (förvärvad fastighet ingår i etablerat fiskevårdsområde) ska stiftelsen kräva att eventuell jakt på rödlistade arter upphör samt att fisket i övrigt ska vara hållbart. Fiske ingår inte i allemansrätten men det är tillåtet att fiska fritt med spö och vissa andra handredskap längs kusterna och i våra fem största sjöar: Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön. För fiske i andra vatten krävs fiskekort eller annat tillstånd. Fiske tillåts ej om stiftelsen kan bestämma detta. Undantag kan vara bekämpning av invasiva arter eller andra arter som tydligt motverkar ambitionen att rädda rödlistade arter.

I extrema fall kan det behövas offensiva metoder för att få bort invasiva arter från våtmarker, dammar och sjöar. Om detta skulle bli aktuellt sker det i samarbete med ansvariga myndigheter.

Olaglig jakt och fiske motverkas genom att överträdelser anmäls till ansvariga myndigheter. Artspecifika åtgärder i form av stödmatning i fält såsom åtel och kvarstående skörd kan förekomma.

Det kan finnas specifika behov av att missgynna specifika växtarter för att i sin tur gynna andra arter och/eller en hel biotop. Det kan handla om s k invasiva arter, framtvingade av myndigheter och/eller frivilliga. Den kan även vara naturligt förekommande växter som behöver minska för att vidmakthålla/utveckla en hotad population. Ytterligare motiv kan vara mycket giftiga växter, vilka kan förgifta betande kreatur. Exempel på metoder är att rycka upp plantor, kapa rötter, hett vatten, bränning och presenning m.m. Andra metoder som kan förbättra situationen för specifik population kan vara reglering av ljusinsläpp, näring i mark och exponering för biocider (angränsande jordbruk). Borttagning av specifika arter i vattenmiljöer är svårt. Samråd sker med ansvariga myndigheter. I syfte att hindra spridning av oönskade arter sker bortforsling/bränning av växtmaterial.

Innan åtgärder genomförs sker samråd sker med ansvariga myndigheter. I förekommande fall söks tillstånd för åtgärder som avser återintroduktion av arter samt flytt av biotoper och substrat. Metoder som kan vara aktuella är: insamling av organismer (djur, växter, frö, ägg, biotopblock, substrat, stockar m.m.), odling av växter (plantor, sticklingar, biotopblock, frö) samt uppfödning av vilda djur för utsättning/avel. Växter kan etableras genom plantering av pluggplantor, biotopblock samt sådd. Djur kan etableras genom utsättning av vuxna djur och ägg. En mer omfattande metod kan vara flytt av fauna, flora, biotop, substrat eller vattenvolym. Detta är vanligen aktuellt vid exploatering och om det biologiska materialet i annat fall förstörs.

Intensivt jord- och skogsbruk men också hårt ansade trädgårdar leder oftast till att naturliga bomiljöer i form av håligheter och andra skyddade skyddande miljöer reduceras eller försvinner helt. Ett sätt att på kort sikt motverka denna utarmning är att konstruera och etablera artificiella bomiljöer. Relevanta åtgärder är holkar (inkl bolådor) för fåglar och däggdjur (fladdermöss). Boplattform på träd/ställning eller holme/plattform i sjöa/damm. Bohål/gryt till däggdjur kan byggas i/på mark och i träd. Insekter kan gynnas genom att borra hål i trädstammar, uppsättning av insektshotell (särskilt gynnsamt för steklar) och sk mulmholkar (skalbaggar m.m.).

Större vägar försvårar för djur som förflyttar sig markledes. Ett sätt att återetablera rörelsefriheten för sådana djur är s k ekodukter (naturbro över väg). Liknande kan göras genom att bygga tunnlar under väg, inte minst relevant för grod och kräldjur. I ett större perspektiv bör ett skydd och återskapande av biotoper ta i beaktande hur zoner med högre naturvärden kan ”byggas ihop” genom att korridorer med relevanta biotoper skyddas/återskapas.

En stor del av människans påverkan på landskapet och lämningar i form av fornlämningar och äldre byggnader tillför landskapet önskvärda estetiska, ekologiska och historiska dimensioner. Att bibehålla och i vissa fall restaurera sådana värden är en naturlig del av markförvaltning. När det kommer till fasta fornlämningar, inklusive kulturbärande lager av jord, regleras skydd enligt lag. Hänsynstagande och vidmakthållande vård är önskvärt. Dialog sker med ansvariga myndigheter.

I det följande ges exempel på åtgärder som vidmakthåller kulturarv men även restaurerar och i vissa fall nyskapar vissa typer av kulturbärande småbiotoper i odlingslandskapet. För vissa fornlämning är det önskvärt med kontroll av vegetation (vanligen hålla fritt från träd och buskar, synliggöra). Vidare är det viktigt att undvika skador vid fornlämning i samband med praktisk naturvård, jordbruk, skogsbruk, transport och exploatering (t ex infrastruktur för besökare). I måna av resurser och ansvar kan det bli aktuellt med underhåll och reparation av byggnader & andra konstruktioner av kulturhistoriskt värde.

När det kommer till stengärden är det relativt sällan lämpligt att vidta åtgärder men se till att de ej skadas. I vissa fall kan det vara lämpligt att röja fritt från buskar och träd. I sällsynta fall (kulturarv, säkerhet mm) kan det vara rimligt och rätt att reparera raserade stengärden eller till och med återskapa vad som gått förlorat. Åtgärder kan behöva tillstånd från ansvarig myndighet.

I jordbrukslandskapet (även mellanbygd) vilar en stor del av de ekologiska, estetiska och historiska värdena på småskaliga strukturer. De är skapade av människan och vissa av dessa miljöer åtnjuter visst skydd enligt lag (även om dispensmöjligheter finns). Biotopvård såväl som restaurering av sådana småbiotoper kan omfatta: alléer, pilevallar, solitära träd, läplanteringar, märgelgravar, småvatten, källor, våtmarker, öppna diken och odlingsrösen samt åkerholmar. Ytterligare några kulturhistorisk intressanta miljöer att ge akt på är: fornåkrar och åkerterrasser. Att sköta vägkanter på sätt som berikar floran och insektslivet är en central åtgärd. I grunden handlar det om att sköta vägkanterna på liknande sätt som gäller för ängsmark. Om utarmningen har gått långt kan insådd m fl åtgärder vidtas för att påskynda återskapande av rik flora.

Det finns ett biologiskt kulturarv som enbart kan överleva om aktiva åtgärder sätts in. Det biologiska kulturarvet omfattar äldre sorter och husdjursraser vilka försvunnit eller blivit sällsynta eftersom de är mindre produktiva jämfört med moden avel och moderna sorter. Om jordbruk och åkermark ingår i fastigheter som stiftelsen får rådighet över kan sådana satsningar bli aktuella. Det kräver resurser och samarbete med relevanta aktörer.

En annan dimension av det biologiska kulturarvet är, utöver uppräknade småbiotoper ovan, förekomsten av trädgårdar, köksväxtodling, fruktodlingar och parker vilka har lång kontinuitet såväl som bevarade gamla träd, sorter och metoder. Om sådana miljöer förekommer kan det bli aktuell att vidmakthålla och/eller restaurera sådana miljöer.

Det är oftast bäst att låta rinnande vattendrag utvecklas naturligt såvida inte restaurering av meandring, borttagande av kulvert och biotoputveckling längs med vattendrag är aktuellt. Det är vanligt att åar rensas med viss regelbundenhet. Detta för att flödet ej ska störas, dämmen och översvämning ska uppstå. Kan å-rensning undvikas är detta sannolikt bra för naturvården, i del flesta fall. Om å-rensning ändå blir aktuell (t ex framtvingat av samfällighet, grannar eller krav från myndighet) bör det ske på ett naturvårdsanpassat sätt. Om äldre kvarndammar förekommer behövs en fördjupad analys av kulturhistoriska värden såväl som potential för restaurering av vattendrag. Det finns fall val måste göras.

Det finns allt som oftast behov av att regelbundet städa bort skräp och sumpat avfall. Det gäller inte minst på strädnder, vid rastplatser och längs med vägar. I samband med att stiftelsen övertar ansvar för förvaltning av mark kan det bli aktuellt att ta bort hårdgjord yta (asfalt, betong, grusplaner mm) och riva byggnader (om de inte hyser potential som habitat för t ex fladdermöss). I sällsynta fall (ska klargöras innan förvärv och markavtal, inklusive kostnadsansvar) kan det bli aktuellt med sanering av giftig mark/sjö-havsbotten. Befintliga bostäder, stugor såväl som nya (service till besökare) måste säkras vad gäller godkända enskilda avlopp alternativt anslutning till avloppsnät. Om det finns parkerings och/eller uppställningsplatser (även hamnar, ankringsplatser) ska investeringar i avloppstömning för husbilar respektive båtar.

Stiftelseskydd innebär inte att markägaren kan reglera rörelsefrihet och införa lokala förbud (med några få undantag). Det som däremot går att göra är att informera om gällande lagar, innebörden av allemansrätten (ej en lag) samt ge rekommendationer och förslag på hur besökare kan bete sig i aktuellt område. Information om gällande lagar Första och främst informera om allemansrätten (ingen lag men beskriver vad som är tillåtet i naturen). Det som är förbjudet är återfinns i en lång rad specifika lagar. De överträdelser och olagliga handlingar som det är särskilt viktigt att informera om är:

• fauna & flora-kriminalitet (skyddade arter t ex fridlysta arter) fällning av träd, stöld av död ved.
• kulturarvsbrott t ex åverkan på fasta fornlämningar, stöld av fornlämning och olaglig användning av metalldetektor
• eldning på sätt som strider mot aktuella regler och rekommendationer från ansvariga myndigheter (varierar)
• tältning som omfattar flera tält och/eller längre tid än enstaka dygn
• olovlig uppställning/parkering av husvagn och husbil (terräng, tid, regler för specifik parkeringsplats)
• nedskräpning – det är förbjudet att skräpa ner
• befintliga tillträdesförbud (fågel/sälskydd, privat tomt)
• hund – 1/3-20/8 ska hund ska vara kopplad eller max 1 m från ansvarig
• motorfordon – förbud mot terrängkörning på barmark, trafik på privat väg med förbud
• framförande av elcyklar/mindre motoriserade fordon – får ej ske på stigar och leder
• flygande fordon/drönare – ett flertal regler och tillståndskrav

• undvika vissa områden som har en störningskänslig fauna eller flora (om det ej motverkar sitt syfte, nyfikenhet)
• undvika laglig tältning, cykling och medhavd hund i känsliga områden (och omvänt, peka ut lämpliga stråk)
• undvika plockning av växter, vissa arter och/eller vissa områden